Kubb

Idag hade vi vår andra lediga dag och eftersom moder natur valde att låta vädret vara pissigt under hela förmiddan, så valde vi att åka till Norrköping lagom till att solen tittade fram. Detta istället för att bada. Käckt. Men dagen blev rätt bra till slut. Åt en god italiensk glass i stan och på kvällen blev det kubb. Vi måste ju visa tyskarna vad man gör i Sverige. De verkade inte överförtjusta. Men det kanske var för att Therese, Mårten, Mathias och jag stod och skrek svordomar åt varandra under hela spelet. Även åt tyskarna. Kort och gott: en lyckad kväll.

Suspekta djur forts.

Djuren här är inte bara självmordsbenägna, utan även mordsbenägna. Idag stod jag på en stege och målade ena stalldörren då den ena hästen (som heter Fleeceväskan, ponnyn heter Princess, på ALLVAR! :S) gick till andra sidan av dörren och puttade till så jag höll på att flyga av stegen. Dessutom så försöker tuppen bita av fingret på mig. Det är fan livsfarligt att jobba här!

Suspekta djur

Djuren på den här gården är liter suspekta. Fåren är alldeles för vänliga och vana vid människor så att de springer fram så fort man kommer in i hagen och vill bli kelade. Eller så vill de komma åt kalvarnas mat. Och kalvarna är bara nasty. Bilden säger mer än man vill veta. Det är som värsta tjur-gay-sexet i hagen. Och den stackars lilla ljusa kalven som kom ut i hagen igår blev påhoppad direkt. Han blev glad när vi kom imorse så att vi kunde skydda honom från de hemska monstren. Och då menar jag både de andra kalvarna och fåren. De springer fram och snor kalvarnas mat och kalvarna bara tar det. De är dubbelt så stora men jäkligt fega. På tal om konstiga djur så har familjen en hund som springer iväg då och då. Igår vandrade han helt lugnt ut mitt på vägen och brydde sig inte om bilarna som försökte ta sig fram. Jag fick springa fram och signalera till bilen att sakta ner för att förhindra att hunden med en uppenbar death wish skulle dö. Dessutom så finns här ett gäng kaniner som rymmer hela tiden. Spännande gård :)

Ett litet dopp

Idag hade vi rätt sköna sysslor. Jag målade några stalldörrar och passade på att gosa med hästarna lite. Mathias klippte gräset, Sven (den tyske wwoofaren) målade och Isabelle (den andra tyska wwoofarwen) plockade svarta vinbär. Resultatet av det blev svart vinbärssaft. Vi gjorde dessutom en blåbärspaj av överblivna blåbär. Och som om det inte räckte så gjorde Tessan en brownie oxå! Hon tyckte att hon hade kämpat så för att gå upp i vikt, så det vore lite synd att låta 2 förlossningar gå till spillo och faktiskt gå ner i vikt. Rätt tänkt. Jag försökte ju gå upp i vikt innan vandringen, så jag måste ju kämpa lite för att behålla extrakilona.

Mathias skojade med Alvin att han skulle slänga i honom i poolen. Och det var väääldigt roligt tills hans faktiskt slängde i honom. Alvin marscherade skakande och bestämt in i huset och började gråta. Sen kom Disa (lillasyster) och sa till Mathias: "nu var du faktiskt dum mot Alvin" och marscherade även hon i huset och började gråta. Barn ja, är de inte underbara?! :)

En dag i Norrköping

Idag åkte vårt värdpar iväg för att fira sin bröllopsdag och lämnade oss wwoofare heeelt själva. Så vi tog ut vår lediga dag idag och åkte iväg för lite sightseeing i Norrköping. Vilket innebar att gå upp- och nerför Drottninggatan och gå in i några affärer. Trevlig huvudgata. Vi kom fram till att de har spårvagn. Sen åkte vi till Willys (jag menar, man har inte besökt en stad förrän man har varit inne på dess stormarknad). Därefter åkte vi tillbaka till gården och drack vin. Nu håller Mathias och Isabelle på att göra blåbärssylt av egenplockade blåbär. Vi plockade 5 liter igår och gjorde saft på 2 liter. Life is good! Som sagt, livet som wwoofare är extremt hårt.

Working hard for the money

Hårt liv för en wwoofare

Fårjagning

Idag fick vi den roliga uppgiften att fånga in en massa får som verkligen inte ville bli fångade. Först försökte vi locka dem med mat, men det funkade bara på 4 stycken. Fast väl inne i släpet så försökte ett av fåren begå självmord genom att hoppa upp mot väggarna. Den klarade sig men sen bräkte (visst bräker får?) den sig hes, stackaren. Ett får försökte t.o.m. ta livet av mig. De hoppar ganska högt! Sen var det dags att fånga in resten av fåren. Säga vad man vill om får, men är det nåt de kan så är det att fly. I alla fall från oss långsamma människor. Man ser hur de grupperar sig och diskuterar den bästa taktiken för att fly. Therese, ägarinnan, blev ganska irriterad på dem och sa att hon längtade efter att äta dem.