Mathias Rehn
Är en glad kille på 25 år som är uppvuxen i Gästrikland och dess härliga natur. Dock så är jag en skånepåg sedan 4 år tillbaka och jag bor nu i Lund med sambon och framtida äventyraren Vanja.
Även fast jag är uppvuxen kring fin natur så har jag inte varit den som har haft det största friluftsintresset. Men jag har på senare år blivit helt omvänd och har nu en väldigt stort passion för att vistas ute i naturen. Det hela började nog för ungefär 6 års sedan när jag och en väldigt god vän for ner till Nya Zeeland och praktiserade som kajakguide. Det satte stora spår i mig och med det en stadigt ökad längtan efter att spendera all min lediga tid till att sitta framför en lägereld eller upptäcka naturen.
I denna duo så är det väl jag som har den största erfarenheten av att vistas utanför civilisationen och hur man ligger som bekvämast framför en brasa. Detta är faktiskt lite oroväckande då jag trots några vistelser i fjällen aldrig har vandrat mer än 3 dagar som längst i dom. Men jag tror ändå att med en stor kämpaglöd kommer vi att ta oss igenom denna strapats hela och lite klokare.
Förutom att vistas i naturen så är mina stora intressen brädspel och kortspel. Det finns faktiskt inte mycket som slår känslan av en helkväll med spel.
Vanja Sredojevic
Jag är en 84:a som för närvarande skriver magisteruppsats i Service Management. Jag bor i Lund med Mathias men pendlar varenda eviga dag till Helsingborg där skrivandet äger rum. Det som ska bli skönt när uppsatsen är klar är att slippa tåget! Och då väntar en vandring tvärs genom de svenska fjällen. Jag, som oerfaren vandrare, såg framför mig sköna sommardagar vid vattnet där vi skulle ta oss ett dopp varje dag och sola och ta det lugnt. Jag fick veta att det inte skulle vara så. När det börjades prata regnbyxor och vindjackor så tänkte jag, tråkigt men det går an. När det däremot började pratas minusgrader då hade det gått för långt. Men eftersom jag (förhoppningsvis) ska ut i arbetslivet i höst så blir det här den allra sista gången som jag kan vara ledig en hel sommar, så bestämde vi oss för att köra vidare på idén.
Jag har aldrig tidigare vandrat, har aldrig ägt ett par vandrarkängor, ännu mindre en sovsäck eller tält och vi (läs: Mathias) tyckte att det skulle vara roligt med ett äventyr på tu man hand. Mathias kommer att få stå ut med MYCKET gnäll (förutom om färdvägen eftersom jag gjorde ett väldigt dumt drag). Det vet han om, och det ska han ha eloge för. Gnällandet brukar dock släppa efter några dagar.
Jag är född i Kroatien och kom till Sverige som sjuåring. Bodde i Värmlands djupa skogar (även känt som den lilla orten Hagfors) de första tre åren i Sverige och flyttade sedan ner till Skåne, eller rättare sagt Lomma. Under den tiden lärde jag mig att tala värmländska flytande och skiftade sedan till skånska ca två månader efter flytten. Sedan dess har jag varit fast i Skåne – tills nu! Äntligen dags att upptäcka vad Sverige har att erbjuda. Jag och Mathias har faktiskt varit ute i naturen några gånger, men inte vandrat (läs: promenerat) längre än en dag. Dock har jag fått testa på att paddla kajak och kanot OCH att sova i tält. Efter sommaren kommer jag att bli en äkta skogsmulle, Mathias är det redan (ser ut som en i alla fall).
Har för tillfället inte så mycket fritid, eftersom skolan kombinerat med jobb upptar väldigt mycket tid. När det väl blir lite fritid så är det önskvärt med träning och spelkvällar, även det sistnämnda har Mathias fått mig att göra mer. Har dock alltid gillat att spela spel, bara inte haft nån som har visat samma intresse. Nu har jag och Mathias lyckats hitta massor med likasinnade människor så det har blivit en del spelkvällar!
Till sist måste det nämnas att jag har varit emot bloggar, tills nu (uppenbarligen). Skälet? FÖR ATT ALLA BLOGGAR. Nu står vi ändå här och gör samma sak som alla andra. Skälet? Ni vet hur det är när några bekanta nyligen har varit på en resa och vill visa alla bilder och berätta alla små roliga historier om vad som hände när just den bilden togs? Och så sitter man där och måste genomlida en powerpoint-presentation med bilder på en massa gamla kyrkor och monument och känner sig tvingad att kommentera både bilderna och de små roliga historierna. Lösningen på att undvika att utsätta våra familjer och vänner för detta: en blogg. På det sättet kan de själva läsa när de har tid och lust och man själv slipper berätta samma historier tusen gånger om. Dessutom så tänkte vi att det kunde vara kul för andra människor som bara är nyfikna på att vandra att läsa bloggen och förhoppningsvis få några användbara tips till sin egen vandring. Vi välkomnar alla vetgiriga att skriva till oss och ställa frågor så kommer vi att försöka besvara dem så gott vi kan!