Krämer

I helgen hade vi, som ni säkert redan vet, besök av Mathias familj som bjöd oss på god mat och trevligt sällskap. Det tackar vi för. Med sig hade de dessutom några produkter som den snälla Britt Pettersen från Hofors sponsrar oss med. Britt som är ett av våra största fans (vi har ungefär 5) läste bloggen och bestämde sig för att ge oss några saker som skulle underlätta vandringen. Vi fick bland annat solkrämer, myggsprej, talk, salvor och annat smått och gott som man kan tänkas behöva på en lång vandring.

Produkter från Oriflame

Så där ser alltså presenten från Britt ut. Tack så mycket Britt! Vi försöker vårda kontakterna med alla våra (5) fans och svarar därför på alla e-mail personligen. Vi är med andra ord inte lika arroganta som andra (riktiga) kändisar. Så skulle nån faktiskt få för sig att skriva ett e-mail så vet ni vart vi står... De där solkrämerna kommer jag att stå för användandet för eftersom Mathias (den lyckliga jäveln) blir brun på två sekunder medan man själv får kämpa i veckor för att under den tiden lyckas bränna sig 15 gånger om och slutligen få en ljusbrun färg med en lätt rödton. Och lyckas få 50 myggbett. Och får kommentarer om hur vit man är. För att sen flagna efter några dagar. Alltid nåt att se fram emot.

Det här är den fina utsikt som jag har framför mig just nu. Vi är nämligen och kollar på Lars Vilks konstverk Nimis i Mölle. Det är ett häftigt bygge som han har gjort helt själv. Turisterna strömmar hit för att spana in Nimis. Go Vilks go! Tyvärr kommer jag inte längre ner för den här gången då jag inte vill överanstränga knäet en vecka innan vår stora vandring. Det är en brant backe och jag går än en gång i pensionärsfart. Småungar (och pensionärer!) skuttar nerför medan jag nästan ålar fram. Pinsamt värre. Men de ska minsann få se när vi kommer tillbaka efter sommaren. Då ska jag utmana alla under 8 och alla över 70 år! Då kommer i alla fall femåringarna att få sig en läxa.

Mat

Nu har vi äntligen fått all mat från ICA Malmborgs! Så här ser det uu i vår lilla lägenhet för tillfället:

21 kartonger är det totalt. Vi har fått ta upp en del möbler på vinden för att vi skulle få plats med allt detta. Så här kommer vi att leva i princip tills vi åker om lite mer än en vecka ;). Man får lite lätt cellskräck när kartongerna t.o.m. blockerar solljuset :S. En som var riktigt intresserad av ölkorvarna var London the dog. Emellanåt gick han fram till dem och nosade lite men gick därifrån när han insåg att han aldrig kommer att få dem... Han försökte i alla fall den lilla krabaten.

Idag blir det sightseeing och en god middag med Mathias familj som hälsar på. Och på måndag sätter vi igång med att packa alla lådor som ska skickas upp. Alltid något att se fram emot.

Är med i City :)

Jag uttalade mig för tidigt. Vi är visst med i City! Det är en liiiiten artikel på sidan 31. De har stavat båda våra namn rätt dessutom. Jippi för City!

Inget City...

Som ni kanske har märkt så står det inget i City idag. Om oss alltså, det står ju om en massa andra saker. Så förlåt om vi gav er falska förhoppningar om att ni känner kändisar (detta är speciellt riktat till Sofie). Men sörj inte för det, utan kolla i stället i måndagens tidning. Och står det inget då heller, ja då vet jag inte. Då är vi inte tillräckligt kända antar jag (förlåt sofie!).

Gästbok

Vill meddela er allihopa att vi nu har skaffat en gästbok på bloggen. Så nu kan ni skriva om allt möjligt! Vi åker om bara en och en halv vecka så det var ju på tiden. Kan inte förstå att allt går så snabbt... I morgon så kommer vi få all mat från ICA Malmborgs, som ju sponsrar oss. Det är ca 20 kartonger mat. Har ingen aning om vart allt ska få plats. Dessutom så kommer Mathias familj och hälsar på i morgon så vi kommer att ha Mathias syster som sover över. Finns det hjärterum så finns det stjärterum ;). Det blir bara mysigt för henne att trängas bland alla lådor, eller hur Michaela?! Dessutom så är vi hundvakter så vi har ytterligare en krabat hemma hos oss. Tänk att folk levde så trångt förr i tiden...


En sak till: var uppmärksamma i morgon alla ni som läser City! Mer säger jag inte ;)

Dagbok

Jag har en väldigt rolig nyhet (för mig i alla fall)! Mathias har äntligen köpt en sovsäck! Det var på tiden kan man (läs:jag) ju tycka. Men det är inte så himla intressant. Nåt annat som är myyyycket mer intressant är våra nya fina dagböcker.

Helt underbara böcker bestående av handgjort papper och läderomslag. Och de är verkligen perfekta för en vandringstrip. Ser sådär äkta och skogshuggaraktiga ut. Inte för att det är typiskt att skogshuggare har sådana böcker. Eller skriver dagbok. Det är knappt att jag skriver dagbok... eller har någonsin gjort. Jo, nån gång på mellanstadiet när det var populärt, men den trenden dog ut rätt snabbt. Den här bloggen är faktiskt det närmaste av en riktig dagbok som jag nånsin har kommit. Och det finns inte en chans att Mathias skulle skriva dagbok. För det första så är han inte så förtjust i att skriva överhuvudtaget (såvida det inte handlar om spel) och för det andra så skriver han ENBART med versaler, så ni kan nog förstå att det tar rätt lång tid för honom. Men vi ska i vilket fall skriva en dagbok. Det är inget som ni kommer att få ta del av dock. Ville bara visa våra fina böcker.

Nyförvärv

När man ska ut och vandra så behöver man såklart ett par solglasögon! Har dessutom länge tänkt skaffa ett par ordentliga solglasögon som inte går sönder så fort man sätter på sig dem. Efter att ha provat alla solglasögon som finns hos alla optiker i Lund så föll lotten på dessa:

RB 4068

Mina alldeles egna Ray-Bans :D. Snygga glasögon som inte kostar skjortan till skillnad från vissa andra märken. Har fått veta att Ray-Bans (från och med nu så kommer jag alltid att referera till mina solglasögon som Ray-Bans för att det låter coolare) är mycket mer prisvärda i förhållande till andra märken och kostar, som sagt, mycket mindre. Dessutom så kommer jag att vara assnygg i fjällen. Hade det funnits Ents (talande träden från Sagan om Ringen) så hade åtminstone de uppskattat mina Ray-Bans.

På tal om en karta på vår färdväg, så är det på g. Mathias kämpar med google maps som antingen hittar på sjöar som inte finns eller så förväntar google sig att vi ska gå på vatten. Mathias säger att google tror att vi är gud, eller Moses, eller vem det nu var som delade på Röda (?) Havet. Coming up!

Slutspurten på färdvägen

Ja med 2 veckor kvar har jag(Mathias) försökt att pussla ihop de sista delarna av färdvägen. Det tar längre tid än man tror att planera färdvägen, men nu ska allting vara gjort förutom etappen Abisko - Treriksröset. Vi har dock tänkt att den etappen ska gå genom Norge via nordkalottleden, så jag väntar nu otåligt på att få hem kartan så att jag kan läsa av den och se vad det är för spännande miljöer som väntar på oss.

För er som är intresserad blir den totala färdvägen 1386 km. Det är många steg det, omkring 2 miljoner, och jag ser fram emot att få ta varenda ett av dom ska ni veta. För vad är bättre än att känna fjällen under sina fötter? Jag säger: En kopp kaffe och en bit choklad i sina händer, med fjällen under sin rumpa. Under denna vandringen kommer nog lika mycket tid att gå åt till just det, till att stanna och njuta som att vandra. Det är ju inte för inte som vår huvudbild visar mig och Vanja sittandes med fika i händerna, det är livet de.

Lundakarneval

I dessa dagarna så är det något alldeles speciellt som händer i Lund, nämligen Lundakarnevalen! Den inträffar endast vart fjärde år och är helt organiserad av studenter. Fast jag själv har varit student under åtskilliga år så har jag faktiskt aldrig varit intresserad av att vara med och organisera. Men kan dock förstå varför folk köar på att få vara med på detta kalaset. Som ni förstår så blev det inte mycket gjort på vandringen idag. Dels på grund av karnevalen och dels på grund av det underbara vädret som vi har fått åtnjuta de senaste dagarna ;). Idag blev det alltså karnevalståg och häng i parken och jag lyckades få en solbränna på halva ansiktet. Här kommer lite bilder på karnevalståget:

Här tog batterierna till min mobil slut och därför blev det inga fler. Det kom många fler vagnar efter dessa och folk klättrade upp på taken på busskurar för att få se dessa :P. De fick dock snällt hoppa ner igen när polisen sa åt dem. Emellertid hann vi med en snabbis in på NK efter att ha fått KÖA för att komma dit. Var kommer alla människorna ifrån? Jag känner mig inte riktigt nöjd med mina skor då de gör ganska ont vid vristen. Är rädd att det kommer att bli lika hårt som när vi testvandrade. Ska försöka gå in dem så mycket som möjligt, men tiden börjar bli knapp... Imorgon ska Mathias hålla på med färdvägen och jag med uppsatsen. Hoppas det regnar...

Ännu en samarbetspartner!

Idag har vi officiellt inlett ett samarbete med ICA Malmborgs på Clemenstorget i Lund! Vi har varit deras trogna kunder sen i alla fall tre år tillbaka, så när det gällde att hitta en samarbetspartner när det gällde mat, så var det självklart att gå till den butiken först. I slutet på nästa vecka så kommer vi att ha så mycket mat att det kommer att ta upp halva lägenheten (med tanke på att den är pytteliten). Fast vi bor bara ett stenkast från Malmborgs så kommer vi att vara tvungna att låna en bil och köra i omgångar för att hämta hem all mat :S. Så det ska bli otroligt skönt att få packa alla matkartonger och dumpa dem hos mamma och pappa :). De kommer nämligen att ha ansvaret för att att skicka upp maten till oss på våra depåstopp. Vi kommer att uppdatera våra sidor om utrustning och samarbetspartners så fort som möjligt, vi lovar! Men det är, som jag har sagt tidigare, fröken Urs fel alltihopa! Hon bestjäl oss på våra timmar och våra själar!

Ny samarbetspartner

Idag har vi fått en ny samarbetspartner, Britt Pettersen, en glad kvinna som jobbar på stålverket i Mathias uppväxtort Hofors. Hon är en flitig kvinna då hon även säljer hudvårdsprodukter åt företaget Oriflame. Britt kommer att förse oss med bland annat solkräm, kroppspuder och deodorant. Saker som vi förmodligen kommer att få stor nytta av, förhoppningsvis i mängder av solkrämen. Så tack Britt för dina gåvor och din givmildhet.

Mera inköp

Idag har vi köpt in ytterligare mer grejer till vandringen. Det tar aldrig slut... Det som är värt att nämna är min underbara nya kudde:

En minidunkudde från Western Mountaineering

Det här måste vara en av de skönaste kuddarna som finns! Den är liten och är alltså perfekt som en resekudde. Denna tror jag kommer att komma till användning även efter vandringen. Den andra saken som vi köpte är:

Foppatofflor!

De fulaste tofflorna som världen någonsin skådat är nu våra (tillsammans med hälften av Sveriges befolkning)! Jag har alltid varit emot dessa just för att de är så hiskeligt fula, och fick en vääääldigt besviken blick av en kompis på grund av nyförvärvet... Men nöden kräver ingen lag och eftersom vi behöver ett par lätta tofflor i plast så verkade dessa vara det bästa alternativet. Kommer bra till hands när vi ska vada över vattendrag och när vi slår läger så att fötterna får vila från kängorna. Vi kommer att se ut som töntar i våra matchande jackor OCH tofflor. Men jag måste erkänna; de är faktiskt sköna...

Bloggtips

Det har efterfrågats bilder på bloggen (en person som kollade på bloggen just den enda dagen då det inte fanns en bild) och det har efterfrågats kartor. Så här kommer en bild som uppfyller båda dessa önskningar:

Karta över ett område nånstans i Sverige

Varsågoda! Hoppas det duger. Jag har även fått höra att man som bloggläsare inte orkar läsa långa inlägg. Så här känner jag att jag måste vända mig till bloggexperten Sofie för att höra hur det verkligen ligger till. Bra eller dåligt med långa inlägg Soffan? Vid det här laget har ni nog märkt att jag skriver räääätt långa inlägg. Det är nånting jag kommer att få svårt att ändra på. Bara sån jag är. Likadant när jag pratar. Jag har helt enkelt inte kompetensen att göra en lång historia kort, snarare tvärtom. Till alla er som irriterar er på detta: jag kan inte hjälpa det, det är helt enkelt ett medfött handikapp. Min mamma gör likadant (fast det tycker hon nog inte själv). Det här räknas som ett kort inlägg btw. Har någon annan tips på hur man gör en bättre blogg, så är det bara att dela med sig!

Mer kaos

Så här såg det ut hemma hos oss igår när Mathias planerade färdvägen och jag scrappade:

Mina scrapbooking saker utspridda

Mathias utan byxor som vanligt

Jag försöker hålla liv i min hobby så gott det går. Det är jätteroligt, men när man inte har plats att göra det på så blir det tyvärr rätt sällan. Efter sommaren blir det till att febrilt leta lägenhet (och jobb såklart) så att vi äntligen får vårt efterlängtade sovrum och kök! Detta är dock att avslappnande kaos, men jag har inte klagat om jag hade haft ett alldeles eget pysselrum. Då kunde Mathias fått ett alldeles eget gå-runt-i-kalsongerna-rum. Han kunde bjuda dit liksinnade så kunde de spela spel och käka chips; ni vet, umgås på pojkars vis. Då kunde jag bjuda dit mina vänner så kunde vi sticka eller virka eller nåt; ni vet, umgås på tjejers vis :S. Scrappandet gjorde dock, på grund av den dåliga sittställningen, att jag fick lite ont i knäet igen. Men med lite övningar så går det säkert över på nolltid :D

Samarbetspartner

Vi har fått ännu en samarbetspartner till vår vandring! Fiskekompaniet i Malmö förser oss med ett fint fiskespö till vandringen. Nu hoppas vi bara på att vi (läs: Mathias) också lyckas fånga nån fisk :P. Får vi fisk då och då så kommer vi vara de lyckligaste människorna på hela jorden! Vet egentligen inte vem som kommer att vara lyckligast, jag eller Mathias... Jag kommer att vara gladast över att få mat som faktiskt går att äta (syftar till den oätliga, svindyra, frystorkade maten) och Mathias kommer att vara gladast över att han slipper mitt gnäll om hur äcklig maten är. Är man hungrig så går nog det mesta i (frystorkat borträknat såklart), men fisk är klart att föredra!

Idag är det exakt tre veckor och en dag innan vi beger oss på vårt stora äventyr. Fattar inte riktigt att det är så snart... Mathias börjar känns sig lite stressad över hur han ska hinna fixa allt till dess. Nu låter det säkert som att jag inte gör nånting alls, men det är inte sant! Jag bloggar...

Goda nyheter är att mitt knä börjar bli bättre! De där övningarna jag fick av sjukgymnasten har verkligen gjort susen! På bara några dagar så känner jag knappt av någon smärta :D. Om jag håller mig till de övningarna tills vi åker, samt går in vandrarkängorna så mycket som möjligt så kommer vandringen att gå utmärkt. Under vår testvandring så gick vi på i rask takt i flera timmar utan paus, så det kanske inte är så konstigt att det blev en överansträngning. Man ska vila helst en gång i timmen för att inte köra slut på kroppen. Undrar om Lars Monsen håller med...

Början på ett kaos

Så här har det sett ut hemma hos oss de senaste dagarna:

En fröjd för ögat

Vi har alltså ett pyttelitet kök och det ni ser på bilden, det är i princip hela arbetsytan i köket. Det är belamrat av disk och lär inte bli bättre de närmaste veckorna. Ja, sen åker vi så då får det se ut som fan, bara jag slipper se det...

Bönor

Mathias har använt svamptorken flitigt. På bilden ser ni det vi kommer att äta VARJE dag i tre månader. Mums! Då vi bor i en etta så hör vi med andra ord ett konstant surrande från torken. Det är trots allt bättre än att lyssna på paret snett ovanför oss som har sex hela tiden (ni som bor på Lokföraregatan 7A i Lund och känner er träffade - det är väldigt lyhört i huset!). Men ibland vill man ju bara ha lite lugn och ro. Vet inte hur mycket av det det blir på vandringen; det är förvånansvärt många ljud ute i naturen som man inte tänker på då man bor i en stad.

Mathias planerar färdväg

Mathias håller samtidigt på att planera färdväg. Han är duktig på att kombinera många saker samtidigt (detta gäller alltså inte andra saker, som till exempel att diska OCH prata samtidigt). Vi har ju inte ens ett köksbord så då får han stå böjd över sängen istället. Notera att han står i kallingarna. Detta är en vanlig syn hemma hos oss. När normala människor kommer hem så byter de om till mjukisbyxor - Mathias drar helt enkelt av sig byxorna. Han går gärna utan t-shirt också. Det bästa han vet är att gå omkring halvnaken hemma. När jag tänker efter så tror jag att han skulle föredra att vara helt naken, men behåller i alla fall kallingarna på för husfridens skull. Han kanske är smygnudist/naturist (vad är skillnaden?)...

Tråååkigt

Vill ni veta vad som är den tråkigaste sysslan i hela världen? De som pluggar eller har pluggat vet detta mycket väl, men för er andra jag jag tala om det. Och ni ska vara glada att ni nånsin slapp göra den. Det handlar alltså inte om att städa, laga mat, sortera papper i de hundra pärmarna eller rensa bort hår från duschavloppet. Det handlar om att transkribera! Det innebär att man tar en inspelad intervju och skriver ut den på papper, så att andra kan ta del av den (inte för att så många är intresserade av att göra just detta). Så mitt tips till er alla där ute: om ni någonsin skulle ha svårt att sova, intervjua någon. Vem som helst och om vad som helst. Det kan t.o.m. handla om något roligt, något ni tycker om. Ni behöver egentligen inte ens intervjua någon. Sätt helt enkelt mobilen på inspelning när ni fikar med en kompis. Poängen är att när det är dags att lägga sig, då drar ni fram inspelningen och skriver ner allt som sägs ordagrant. Era sömnproblem är borta för alltid!

Sjukgymnast

Igår blev det inget inlägg eftersom vi hade för mycket att göra helt enkelt. Vad kan ta så lång tid att man inte ens hinner skriva några rader undrar ni. Jo, man ska till sjukgymnasten, skriva på några papper, um, surfa på nätet… äta middag och dricka vin ute med arbetskamrater… och, ja, göra andra viktiga saker som tar väääldigt lång tid. Det vill säga allt annat än att skriva på uppsatsen som ska vara inne om mindre än två veckor. Klokt prioriterat.

Jag hade ett bra besök hos sjukgymnasten. Cecilia Berg heter kvinnan som jag fick träffa och hon visade sig vara världens trevligaste människa. Kan det verkligen vara så att läkare innerst inne är demoner och sjukgymnaster änglar? I vilket fall som helst så undersökte Cecilia mitt knä och konstaterade att det handlade om överbelastning samt visade mig några praktiska övningar för att träna upp mitt kassa knä. De goda nyheterna är att dessa övningar ska ge rätt snabba resultat och redan om en vecka ska jag dit igen för att se om det har blivit någon förbättring. Därför får nu Lundagymnasterna betyg 10 av 10! Det hade de nog fått även utan de goda nyheterna, enbart för att Cecilia var så härlig! Sedan traskade jag vidare till löplabbet för att i en timme prova olika sulor till skorna. Det var med andra ord lättare sagt än gjort eftersom det var speciella sulor med en knöl mitt på foten. Dessutom så kostar de 500 spänn, så man vill ju liksom inte förhasta sig… Det måste var typ världens bästa sulor någonsin för att de ska kunna ta ett sånt pris!

NK (alltså inte det stora varuhuset i Sthlm, utan Naturkompaniet för er som inte har förstått det) fick också äran att ha oss på besök. Bengt (en av killarna som har hjälpt oss väldigt mycket) påminde oss vänligt att det var 25 minuter till stängningsdags. Det är vi som har rått dem att göra detta då vi aldrig låter dem stänga i tid, fast det var ju bara en tidsfråga innan de skulle börja köra ut oss i vilket fall som helst.

Ni förstår väl att tiden bara rinner iväg. Det är som att fröken Ur har något otalt med alla människor och straffar oss med att låta oss tro att dygnet har 24 timmar, men kortar i smyg ner dygnet lite grann varje dag. På det viset blir vi alla lite schizo… Vissa mer än andra visserligen. Min teori är att det är det som är orsaken till att folk begår hemska brott – det vill säga att fröken Ur är grunden till all ondska. Ja, hon och demonerna förstås (= läkarna).

Tacktal

Idag har det inte hänt så mycket kring vandringen, förutom att Mathias håller på att torka saker för fullt i svamptorken. Just nu är det tranbär som gäller. Jag tror att köpta torkade tranbär är godare eftersom de är sötade. Nu köpte vi frysta tranbär, mest för att de var billigare. Det är väldigt gott som mellanmål och så innehåller de mycket kalorier - så det är bland annat det vi ska äta på vandringen Sofie ;).

Vi har avstannat lite i vår köphysteri inför vandringen. Ingen tripp till NK idag med andra ord. Imorgon ska jag däremot till en sjukgymnast och sen ska Mathias och jag till Scholl och kolla skoinlägg med dämpande effekt. Tänkte att allt som underlättar för kroppen nog bör vara bra (man kan också tycka att det är onödigt, och det kan man få tycka).

Vi skulle vilja passa på att tacka (tänk er att ni sitter i ett bröllopstält och någon dryg jävel ska hålla ett två timmar långt tal - så är det inte nu) Mathias mamma Monica Ohlsson från Hofors (hej Monica!) för att hon har varit så vänlig och köpt den fina svamptorken åt oss. Tack Monica/mamma! Hon insisterade på att få betala den och hur kan vi då tacka nej (= vi är bortskämda brats)?! Vi skulle även vilja tacka (det här börjar verkligen utvecklas till ett långt bröllopstacktal) min pappa, Felix Sredojevic från Lomma för att han har lovat att sponsra oss med en solcellsladdare, vilken vi fortfarande inte har inhandlat. Eftersom vi får solcellsladdaren sponsrad så blir valet enkelt - det blir den som kostar 3 600 kr. Tack pappa! Vi får tacka min mamma Marija och Mathias styvpappa/plastpappa/extrapappa Stefan också, eftersom, och det är bara att inse, de också bidrar till våra gåvor (om även ofrivilligt). Så tack så mycket, vi älskar er etc etc.

Nu när våra kära familjemedlemmar har blivit omnämnda så lär vi inte få se röken av pengarna. Naivt att hålla ett tacktal först med andra ord...

Den som kommer på hur vi kan slippa telefonköer för all framtid kommer att bli rik och göra hela världen lycklig!

Först vill jag bara påpeka att jag inte har en aning om varför inläggen ser så konstiga ut när vi bloggar från mobilen. Hoppar man ner en rad så verkar radavståndet ändras automatiskt av någon mystisk anledning. Vi kommer inte att ändra det nu, eftersom vi kommer att blogga från mobilen hela sommaren och får leva med att det ser konstigt ut helt enkelt. Dessutom kan det ibland bli märkliga bilder... Det är så att när man skriver ett e-mail (det är så vi får göra med mobil) så kan man inte se bilderna, man ser bara vad de heter (mycket användbart :S). Det var meningen att lägga upp en bild på hunden men istället fick ni bara se mig och bakdelen på hunden. Man kan göra värre misstag. Här får ni i alla fall se en ordentlig bild på hunden:

Han ser så rolig ut bredvid Mathias :). Han tryckte så så nära honom han kunde komma, sen så satt han bara där. Folk som gick förbi trodde att han tillhörde oss och blev kanske till och med lite irriterade på att vi lät "vår" hund springa lös och sniffa på alla förbipasserande människor.

För att komma till dagens ämne: våra skador. Mathias har fortfarande ont i ryggen och jag i knäet. Visserligen är det inte ovanligt att Mathias rygg gör ont. Han brukar vakna en gång per natt av ryggont, får resa på sig tills det blir bättre och sen kan han lägga sig igen. Kanske blir bättre på vandringen; han får i alla fall sova på ett hårt underlag - det hjälper väl mot ryggont? Mitt knä har inte blivit så mycket bättre heller. Har suttit halva dan i telefon för att få tag på någon som kan kolla det och säga vad jag ska göra för att fixa det. Jag kan inte säga att jag inte har lärt mig en del saker under väntans gång. Bland annat så lärde jag mig att Capio Citykliniken har en genomsnittlig väntetid på ca 30 minuter. Jag lärde mig också att man måste vänta ca 2 veckor för att få träffa en allmänläkare/sjukgymnast/ortoped/knäspecialist. Dessutom fick jag lära mig rankingen bland läkare, till exempel så är en knäspecialist högre rankad än en ortoped; kan vara bra att veta. Till slut så googlade jag sjukgymnaster och hittade några som heter Lundagymnasterna. De hade en telefontid på 20 sekunder och en väntetid hos sjukgymnasterna på en dag. Så alla som behöver en sjukgymnast (och bor i/runt Lund) så rekommenderar jag dem starkt! Trevlig personal som INTE fick en att känna sig som en idiot som ringer och slösar bort deras tid - betyg än så länge: 9 av 10. Sen får vi se vad sjukgymnasten säger. Är det goda nyheter så kommer de att få det högsta betyget! Det återstår att se...

På väg hem

Nu sitter vi på Båstads tågstation o väntar på tåget som ska ta oss hem till Lund. Vi e så trötta att vi håller på att somna. Jag måste dock meddela att vi inte har gått hit... Efter en extremt jobbig natt (kall, blöt o full av skrikande fjortisar som sedan byttes ut av mopeder/motorsågar) så bestämde vi oss för att inte vandra vidare. Detta på grund av mitt knä som alltså hade blivit sämre under natten. Det har gått från att jag kunde gå långsamt till att jag idag knappt kan stå upp utan att det gör väldigt ont. Mathias tyckte inte att vi vi behövde dö på kuppen (quitter!) så vi bestämde oss för att åka hem. Detta visade sig vara lättare sagt än gjort då första bussen från Torekov inte skulle gå förrän 2 timmar senare. Så vi gjorde som vilken annan person i vår sits skulle göra: vi liftade. Måste säga att vi inte behövde vänta särskilt länge innan vi fick skjuts, trots den glesa trafiken (som dessutom bestod av pensionärer). Tack Robert från Ängelholm! Tyvärr får vi vänta ca 2 timmar i Båstad, men det är åtminstone varmt och skönt ;)

Ikväll ska vi hyra film och käka pizza. Åt knappt nåt igår. Det stod frystorkat på menyn, och jag har bara en sak att säga om det: köp aldrig, ALDRIG frystorkat! Jag fick i mig några tuggor innan jag fick kräkkänslor. Jag kan tänka mig att sån mat funkar om man svälter och inte har nåt annat att äta... I Sverige behöver man med andra ord aldrig stoppa i sig såna hemskheter.

Det första jag ska göra i morgon är att ta kontakt med en läkare och kolla vad f*n det är som håller på att hända med mitt knä. Vi ska ut och vandra om mindre än en månad, känns lite panikartat...

Slitna...

Vandringen idag började bra. Vi knatade på i en hygglig fart och vädret var milt. När vi slog oss ned för lunch så fick vi sällskap av en stor, vit hund. Han hade ingen ägare och verkade trivas i vårt sällskap. Följde efter oss en bit till och med tills han insåg att vi inte tänkte ge honom mer mat och sprang iväg.

Nu har vi äntligen anlänt till Torekov, vår första anhalt (av två eftersom vi ska bege oss hemåt redan imorgon kväll). Och jag ska gladeligen tala om för er hur vi mår efter en vandring på ca 1,9 mil: MÖRBULTADE! Mathias har ont i fötterna (logiskt) och det har jag med. Jag fick dessutom en liten extra present till mina fötter: de har lyckats förvandlas till sten! Jag skojar inte, mina vrister är hårda som sten! Är detta normalt? Nån erfaren vandrare som kanske läser detta och känner igen sig, skriv och berätta för guds skull! Ska vi gå vidare och berätta om våra andra nyfunna vänner... Båda två fick vi ont i ryggarna (normalt) och Mathias fick en extra sak på köpet: skavsår på ryggen. Normalt? :S. Båda två fick vi skavsår på höfterna, detta tillkom av avbärarbältena. Ja, de flesta grejerna kunde man kanske räkna med, men det e inte slut där. Vi har under hela planeringen varit lite oroliga för att Mathias skulle få ont i sitt knä (eftersom detta har krånglat innan) och att vi skulle behöva avbryta vandringen. Det vi inte räknade med var att JAG skulle få ont i mitt knä! En tredjedel in på vandringen så var allt frid och fröjd, sen hugger det till i mitt knä. Detta har hänt endast en gång innan vilket ledde till att jag inte kunde gå nerför trappor på 2 veckor. Inte ett gott tecken... Idag klarade jag av resten av vandringen i en snigel/pensionärsfart, men nu ska vi bara vara ute i 2 dar. Hur ska det gå uppe i fjällen? Känner paniken komma smått; efter all planering så ska vi klara det om det så kommer att ta död på oss båda (nu pratar jag egentligen för mig själv, e inte så säker på att Mathias håller med)!

Äntligen på väg!

Nu sitter vi på tåget på väg till Vejbystrand för att testa vår utrustning. Efter mycket om och men så kom vi iväg till slut. Igår kväll när Mathias höll på att provpacka sina tre ryggsäckar så tvivlade jag på om vi ens skulle iväg i helgen. Men nu sitter vi här, upprymda och förväntansfulla! Vädret e dåligt: molnigt och ser ut som regn, men vi är så entusiastiska att vi knappt lägger märke till det (när jag skriver detta så påpekar Mathias att det e synd att vädret e så dåligt - men han syftade faktiskt enbart till att vi antagligen inte kommer att få upp en eld ikväll). Vi har ju vårt gaskök så mat får vi i oss :). Vi får se om vi förblir lika upprymda när vi börjar vandra.

Helgvandringen uppskjuten...

Jaha, här sitter vi hemma fortfarande och planerar helgens utflykt (i den här farten så kommer vi aldrig att komma iväg). Hela dagen igår shoppade vi och på kvällen planerade vi utflykten. So far so good. Tills imorse. Vi la oss jättesent igår och vaknade jättetidigt, med andra ord så var vi aströtta. Men vi tänkte inte det hindra oss minsann. Det som däremot hindrade oss var Mathias ryggsäck, med andra ord Mathias :S. Som vanlig så kan han inte bestämma sig och började vela angående valet av ryggsäck. Men jag klandrar honom inte, han kommer trots allt att bära mycket mer vikt än mig och det är därför viktigare att han har en awesome ryggsäck. Så vi knatade iväg till (gissa!) Naturkompaniet (surprise  surprise) och kom hem med inte bara en till, utan TVÅ till ryggsäckar till Mathias (utöver den han redan hade hemma).

Mathias med sina tre ryggsäckar :S

Dessutom så passade vi såklart på att handla lite andra grejer som vi igår kväll insåg att vi behövde. Tips till alla vandrare: provpacka ett antal gånger, det är skittråkigt, men nödvändigt! Heeeela dan har Mathias provat och provat och provat sina tre ryggsäckar för att slutligen bestämma sig för den ryggsäcken han hade köpt från början. Han verkade nöjd (läs: jag var sååå glad att jag kunde gråta). Men sen så upptäckte vi ett ödesdigert fel på den dyra och fina ryggsäcken: avbärarbältet gnisslade som en motherf****r! Så då gjorde vi som en helt normal människa i dagens samhälle gör och tar till det tunga artilleriet: Internet. Vi kollade recensioner för att se om det brukar gnissla och i så fall om det lär gnissla under hela vandringen. Till vår förfäran så upptäckte vi att många hade haft samma problem! Då var vi med andra ord tillbaka på ruta ett... :(. Men då, som ett mirakel så uppenbarade sig lösningen. Varifrån kom detta mirakel frågar ni er. Internet såklart! Lösningen var i vilket fall som helst ett smörjmedel till avbärarbältet som kom med ryggsäcken. Detta smörjmedel såg vi samma dag som Mathias köpte sin första ryggsäck men brydde oss inte så mycket om det (man kan tycka att vi bara var korkade som inte fattade med detsamma vad det var till för, men vi ser det gärna som en skänk från ovan). Så här ser det ut insmort:

Mathias använde allt på en gång, tyckte att det var lika bra (även på platser där det inte behövdes)

Mathias med pannlampa på huvudet eftersom vårt lyse i rummet (skriver rummet eftersom vi faktiskt bara har ett rum, om man räknar bort vår walk-in closet där faktiskt en hel person kan stå!) är jättesvagt

Så nu när vi har det lilla problemet löst så ska vi nu, kl 22.58 börja planera minivandringen i helgen. Jag vågar inte säga att vi kommer iväg till 100 %, i morgon kanske det dyker upp något annat "smärre" problem som vi måste ta itu med. Men vi håller tummarna :D

Inköp nästan klara...

Idag var vi på en härlig shoppingrunda igen! Och inte bara på Naturkompaniet den här gången. Nä då minsann! Idag fick apoteket (det nya med hjärtat, Suzanne Reuter har gjort reklam för det - hon är så jäkla rolig :D. Yrrol är ju en klassiker, ni vet när de sitter vid bordet och ska bestämma vilken present de ska köpa till direktören och Suzanne tycker att allt ska bli svart. Det e humor det!) äran att ha oss som kunder i ca en timme. Jag fattar inte hur det kan ta så lång tid att inhandla saker till ett första hjälpen kit. Och då hade vi ändå en rar och rolig kvinna som hjälpte oss. Så här blev resultatet i alla fall:

Här har vi alltså en eget komponerat kit

Det fanns färdiga kit att köpa, men vi valde att sätta ihop ett eget, eftersom man oftast får med onödiga saker när man köper ett färdigt.

Vi köpte en sån här tom påse och fyllde den själv. Rätt kul faktiskt ;)

Sen så spenderade vi ju faktiskt lite tid på Naturkompaniet, åf kårs. Vi köpte nästan allt som vi behöver. Hade jag fått bestämma så hade vi i princip köpt allt för ca en månad sen. Men jag har ju velpottan Mathias som måste kolla upp saker 10 000 gånger innan han bestämmer sig. Det måste kollas recensioner, kolla vad folk skriver om de på forum, och gärna själv skapa en tråd på nåt forum för att få de allra senaste feedbacken. Och det värsta av allt är att han drar ner mig i kolla-saker-och-ting-10 000-gånger-innan-man-köper-träsket. Vi ska till exempel köpa en solcellsladdare till mobilen och detta har varit min uppgift. Jag har kollat och kollat och kollat i ca 3 veckor nu, och gissa vad? Jag har fortfarande INTE BESTÄMT MIG! Fan ta dig Mathias... Det vi köpte på Naturkompaniet idag var i alla fall ett gaskök, gas, lite kläder och annat smått och gott (att gå till Naturkompaniet har blivit för oss som att gå till snabbköpet - man tar en kundvagn och plockar saker på vägen till kassan, who cares om vi egentligen behöver dem...). Något som vi faktiskt behövde var mat! Och kaloririk dessutom.

Frystorkad mat som kostar skjortan - det e bara att skippa restaurangen och köpa en sån här påse för ca 80 kr (kostar lika mkt som Utemagasinet, men håller inte lika länge. Nu verkar inte tidningen så himla dyr helt plötsligt...)

På tal om mat så anlände den efterlängtade svamptorken igår :D. I samband med den så har vi en ny samarbetspartner, Monica Svensson, en Svampkonsulent (jag har inte hittat på namnet, det heter verkligen så) på www.svamping.e-butik.se (än en gång, butiken heter verkligen Svamping - är det nån mer än jag som tycker att det låter askul?). En väldigt trevlig kvinna, efter vad Mathias har berättat, som har varit väldigt tillmötesgående och sett till att vi fick torken så fort som möjligt. Önskar att det fanns fler som henne! Så här ser svamptorken ut:

En härligt stor sak som tar upp ungefär halva lägenheten (vi kommer inte att ha några problem med att bo i ett tält)

Mathias var inte sen med att sätta igång och torka saker. Igår kväll kokade han några kg sojabönor och i morse var torken i full gång (och är det ännu). Så här ser det ut på översta lagret:

Kokta sojabönor i torken

För er som är intresserade av att veta hur den den här saken fungerar så kommer vi att lägga upp mer om mat under matfliken. Nu är klockan 22 och jag har inte ens börjat packa för vår minivandring! I morgon ska jag och Mathias nämligen ut och prova vår utrustning för allra första gången! Vi kommer att vara ute i tre dagar och vandra ca 15 km per dag. Så under helgen blir det allvarligt bloggande från mobilen ;). Vi har ännu inte bestämt vart  vi ska vandra... blir mer spännande så :P

Fiske(O)lycka..

Igår var jag och en kompis ute och fiskade horngädda och jag har då aldrig varit med om något liknande. Vi stod i 1½ timme och vi tog upp 19 st! Många gånger hann draget bara landa i vattnet innan dom små rackarna var på det, och jag såg nästan alltid 3 - 4 hornisar som jagade draget. Väldigt lättfiskat må ja säga och till saken hör det att vi släppte säkert tillbaka nästan lika många som vi tog upp. Så omkring 30 napp på 90 min, det blir en fisk var tredje minut! Det är väl bara att hoppas att fisket kommer vara lika enkelt ibland uppe i fjällen också. Fast om det alltid skulle vara så här enkelt så försvinner väl en stor del av tjusningen med fiske.

Det var första gången jag fiskade och såg horngädda, det är en väldigt fin fisk som kämpar hårt. Så visst kan det kännas lite tungt att avliva dom, men när vi ändå äter fisk så känns det bättre att själv stå för den delen än att låta någon annan göra det. Man kommer närmare fisken och får förhoppningsvis lite mer uppskattning för maten.

Så det var med glädjande min jag vägde  fiskarna och såg att de i snitt vägde 250 g efter rensning. Här blir det mycket mat tänkte jag.

Rensade och klara för tillagning.

Den nya raw food kosten?

Så med snabba tag stekte jag till några fiskar och magen kurrade fint vid tanken på smörstekt fisk. Så gissa om att vi blev besvikna när den smörstekta fisken hade en gummikänsla över sig i konsistensen! Så den goda fiskelyckan blev nu till en olycka, då vi står med frysen full av fisk som vi inte tycker om. Dock har jag hört att rökt horngädda ska vara en riktigt delikatess, samt att det borde gå att göra dom till fiskbullar. Så än är hoppet inte ute, men det kunde ha sett ljusare ut.

Ryggsäck

Nu har jag(Mathias) efter mycket velande och tänkande inköpt min ryggsäck. Från början tänkte jag ha en ryggsäck som var kring 55 l, men eftersom jag kommer få bära tält och kök så insåg jag att ryggsäcken borde vara kring 65 l. Men nu står jag här med en ryggsäck som är 79 l ! Det svider i mitt hjärta ska ni veta att behöva köpa en sån stor ryggsäck eftersom jag de senaste åren hela tiden har tänkt på att packa så lite och lätt som möjligt, och en 79 l ryggsäck är varken liten eller lätt. Men denna ryggsäck väger ändå "bara" 2,4 kg, vilket med tanke på ryggsäckens storlek är bra.Varför blev det då en sån stor ryggsäck? Ja du, svaret ligger väl i att jag kommer att få vara packåsnan i denna vandring och ta de största posterna, så som tält och kök. Sedan så kommer vi att kånka på 10 dagars mat vid vissa tillfällen och tillslut så skiljer det kanske 100 g mellan denna och modellen som är 65 l. Jag tänkte därför att det är bättre med för stor ryggsäck än för liten, kanske fel tänkt men så är läget i alla fall.

Arcteryx Altra 75 L

Dessutom har jag en förkärlek till saker som är enkla och slimmade, så tycker jag egentligen att denna ryggsäck har för många fickor, dragkedjor och spännen. Jag vet att jag kommer att utnyttja varenda lösning men jag önskar ändå att dom inte fanns där. Eftersom varje dragkedja och spänne väger och är dessutom de punkter som oftast först går sönder. 

Men det som är det positiva med ryggsäcken sägs vara dess bärsystem som gör att den är skön att bära tungt med under långa sträckor, det vill säga att den borde vara riktigt bra för vår vandring. Hoppas verkligen det i alla fall.

Kändisar :)

Häromkvällen var jag och Mathias på Malmborgs och handlade mat. Allt var som vanligt, inga konstigheter. Tills vi går förbi tidningshyllan, där Mathias med sitt hököga (han har bara hököga för vissa saker, däri ingår INTE smuts, damm, den växande tvätthögen, disken etc.) ser det senaste numret av Utemagasinet. Han har prenumererat på tidningen innan, men slutade eftersom det var för dyrt. Då kostade det 60 kr per nummer. I alla fall, Mathias föreslog att vi skulle inhandla tidningen eftersom vi förhoppningsvis kunde inspireras till vår vandring. Detta hade inte ens behövt vara en diskussion om det inte vore för den enorma prishöjningen till 80 kr per nummer! Nu tänker ni säkert, "vilka snåla jävlar! Står och diskuterar över en tidning för ynka 80 spänn". Då har jag två saker att tala om för er:  för det första, 80 kr för en tidning = ett rån, och för det andra så var det principen. Har aldrig gett 80 spänn för en tidning tidigare, och tänkte inte börja nu minsann! Så vi köpte tidningen... Och, väl hemma, gissa vad vi upptäckte...

Utemagasinet nr 3 2010

Så här, mina damer och herrar, ser det senaste numret av Utemagasinet ut. Det är precis som det låter, ett magasin (även kallad för en "tidning"), för uteliv. Det är alltså till för människor som vill få inspiration till ett aktivt liv, eller kolla recensioner på vindjackor och mycket annat skoj. Jaha, undrar ni, varför har vi med den här tidningen på bloggen? Jo, det är så att en viss Vanja Sredojevic (moi) och en viss Mathias Rehn (skogsmullen) är omnämnda i detta nummer! Kolla in:

Om nån nu har missat, så är vi alltså INTE surfarna som hoppas på en våg mitt i Sthlm, utan vi är de som kommer att gå gröna bandet allra först!

Och en close-up... (för er som inte vill betala 80 kr för en tidning)

... och nästa kolumn...

Ett förstorat citat av en klok person som säger något klokt (finns med i alla tidningar för att locka läsare)

Vi är väldigt stolta över oss själva och hoppas att ni är det oxå (stolta över oss, alltså, inte er själva)!