Tacktal

Idag har det inte hänt så mycket kring vandringen, förutom att Mathias håller på att torka saker för fullt i svamptorken. Just nu är det tranbär som gäller. Jag tror att köpta torkade tranbär är godare eftersom de är sötade. Nu köpte vi frysta tranbär, mest för att de var billigare. Det är väldigt gott som mellanmål och så innehåller de mycket kalorier - så det är bland annat det vi ska äta på vandringen Sofie ;).

Vi har avstannat lite i vår köphysteri inför vandringen. Ingen tripp till NK idag med andra ord. Imorgon ska jag däremot till en sjukgymnast och sen ska Mathias och jag till Scholl och kolla skoinlägg med dämpande effekt. Tänkte att allt som underlättar för kroppen nog bör vara bra (man kan också tycka att det är onödigt, och det kan man få tycka).

Vi skulle vilja passa på att tacka (tänk er att ni sitter i ett bröllopstält och någon dryg jävel ska hålla ett två timmar långt tal - så är det inte nu) Mathias mamma Monica Ohlsson från Hofors (hej Monica!) för att hon har varit så vänlig och köpt den fina svamptorken åt oss. Tack Monica/mamma! Hon insisterade på att få betala den och hur kan vi då tacka nej (= vi är bortskämda brats)?! Vi skulle även vilja tacka (det här börjar verkligen utvecklas till ett långt bröllopstacktal) min pappa, Felix Sredojevic från Lomma för att han har lovat att sponsra oss med en solcellsladdare, vilken vi fortfarande inte har inhandlat. Eftersom vi får solcellsladdaren sponsrad så blir valet enkelt - det blir den som kostar 3 600 kr. Tack pappa! Vi får tacka min mamma Marija och Mathias styvpappa/plastpappa/extrapappa Stefan också, eftersom, och det är bara att inse, de också bidrar till våra gåvor (om även ofrivilligt). Så tack så mycket, vi älskar er etc etc.

Nu när våra kära familjemedlemmar har blivit omnämnda så lär vi inte få se röken av pengarna. Naivt att hålla ett tacktal först med andra ord...