Mys i Funäsdalen

Såhär ser man ut efter att inte ha tvättat sig på en vecka. Vet inte om det syns på bilden, men håret är sjukt flottigt. Mathias och jag har aldrig känt oss så attraherade av varandra som vi gör nu. Men kolla vad mysigt vi har det i stugan i Funäs ;) Tror att vi stannar här resten av sommaren. Och jag ska tala om för er att vi aldrig har mått bättre! Här finns el, rinnande vatten och tv! Fast vi bara har varit ute i en vecka så har man redan lärt sig att uppskatta såna saker. Vi människor är ju faktiskt väldigt bekväma av oss. Och det är inget fel med det. Vill man poppa popcorn i micron en kväll bara för att man kan, ja då tycker jag att man ska göra det för glatta livet! Jag trodde att jag skulle känna tvärtom, dvs att vi lever i överflöd, men nej. Jag tycker om att vara hemma och mysa, det är det jag är gjord för. Tur att jag har hittat en likasinnad i Mathias :)

Den här första veckan har inte varit speciellt kul. Den tredje dagen hade vi faktiskt sol, men annars bara regn och blåst och kallt. Ska jag ta det dag för dag, så får ni en bild av hur vår vecka har sett ut (för er som orkar läsa långa inlägg). Dag 1: regn. Dag 2: regn och lite sol. Dag 3: sol hela dan. Underbart väder. Lyckades ladda solcellsladdaren lite grann. Extremt stenigt, emellanåt stora stenblock och mycket nedförsbackar. Skönt tänker ni, men nej. Det är inte skönt. Hade ont i knäet, och tårna stackarna har aldrig i sina hela liv få ta så mycket stryk. Och jag har inte ens frågat dem om de vill me ut på den här vandringen. Det ville de inte fick jag reda på. Gick 17 km i svår terräng. Dag 4: regn. Stenigt och blött - trampade omkring i våtmarker där det inte fanns stenblock. Inte så trevligt. Gick 18 km. Dag 5: den värsta j***a dan i mitt liv. Det var så kallt och jag var så utmattad att jag inte visste vart jag skulle bli av. Jag fick ett smärre sammanbrott (läs: jag behövde psykhjälp) och satte mig på en sten och ville bara hem. Mathias gav mig en kaka och när jag väl hade insett att det inte fanns annat att göra än att knata på så var det bara att fortsätta. Svårt att slå läger på stenblock. När vi nästan var framme vid vårt mål för dagen så fanns där en flod som inte kunde passera. Då fick jag ännu ett sammanbrott (läs: jag blev mentalt instabil); men efter mycket om och men så hittade vi en bro (fanns inte med på kartan) och kunde passera. Var så trött att jag lade mig direkt, utan mat och utan att borsta tänderna. Detta var faktiskt andra gången som det hände, hemma borstar jag ALLTID tänderna. Dag 6: regn/snö/hagel/sol/blåst och en massa variationer däremellan. Blött och kallt. Både Mathias och jag var så utmattade att varje steg krävde en enorm kraftansträngning.

Den första veckan startade inte så bra, med andra ord. Men nu ska vi ladda våra psykiska och fysiska batterier i ett par dagar med god mat, bra sömn, slappande och en hel del tv tittande.