Vandra?... Nä!

Som sagt så hade vi bestämt oss för att vandra de 45 km som var kvar till klimpfjäll, istället för att ge efter för lockelsen av att försöka få lift. Så med nya krafter efter den härliga pausen i Ankarede gick vi på i en bra fart. Tills, bromsen kom. En kvinna på cafeet i Ankarede hade varnat oss för att bromsen kan vara många här i trakterna. Hon sa att det har hänt några gånger att folk har vänt tillbaka från fjällen för att bromsen har varit för många. För oss hände just detta, för när vi hade gått 8 km upp till fjälls kom bromsen, i mängder enligt oss. Eller vad sägs om ungefär 30 st hungriga små rackare som svärmade runt oss. Det tillsammans med vetenskapen att det väntade ca 15 km ospångade myrmarker fick oss att tappa sugen(milt sagt!). Så vi vände helt enkelt på klackarna och begav oss så snabbt som vi bara kunnde tillbaka till tryggheten i Ankarede. Vi har aldrig gått så snabbt och vi höll på att stupa framlänges när vi kom fram. Men glassen, kakan, korven och duschen gjorde oss till människor igen. Så nu är vårt mål att ta oss till klimpfjäll via liftning (fast vi e lite skeptiska till hur många som passerar dessa trakter, det e ju i norrland trots allt). Vi fick dock skjuts en bit upp till Klimpfjäll av en kvinna som jobbar i kiosken i Ankarede till ett bra övernattningsläge, tusen tack till dig!